Motarbetad...
Just nu känns det som om mycket ställer sig i vägen för mitt arbete för ett ångestfritt liv. Jag berättade tidigare om att det varit tråkigheter på jobbet, och det stjäl såklart en massa energi. Igår var det min tur att vara hemma med den magsjuke minstingen. I vår kommun har de en regel att även syskon till den magsjuke ska vara hemma i 48 timmar efter sista symtom. Och igår visade det sig vara tur.
För min mamma blev akut sjuk, och jag fick slänga mig iväg i pyamas och barfota(men skor såklart) för att ordna med ambulans och hålla henne under uppsikt innan de hann fram. Min 11-åring höll ställningarna hemma och ringde mannen som kom hem till dem. Det hade varit lite bökigt och olämpligt att få med den magsjuke 3-åringen...
Gårdagen gick sedan åt till oro och telefonsamtal fram och tillbaka. Jag sitter ju i "magsjukekarantän" och litar inte på att ångesten sköter sig en heldag under stress på ett sjukhus, så jag tog telefonjouren. Lillasyster och pappa höll mig uppdaterad och jag höll resten av nära och kära uppdaterade. Nu är läget stabilt och svaren från hjärnröntgen visade ingen stroke eller tumör, som de först misstänkt. Det känns skönt, men nu väntar nog en hel del livsstilsförändringar för min mor. Hon är både överviktig, hade fått högt blodtryck och jobbar 12 h/dag. Så min gissning är att de säger varva ner, lägg om kosten, börja motionera och ta hand om dig själv. Hoppas de säger det iaf, så hon slipper fler dagar som gårdagen!!!
Mycket ångest och tankar dök upp inatt, och jag tog beslutet att det är dags att ta nästa steg mot en bättre hälsa. Saker jag redan tagit tag i och fått till vana är: morgonyoga och dagliga promenader.
Nu ökar jag med sund mat och mer motion. Varannan promenad med stavar och två zumbapass/vecka. Jag behöver även bättra på exponeringsövningarna, där är jag fortfarande väldigt feg. Ska, ska, ska få bort agorafobin!!!
Jag pratade med min moster igår, vilket inte händer så ofta. Hon bor inte i samma stad så vi ses bara på kalas typ. Men igår vart vi sittandes i närmare en timme i telefonen. Först angående mamma, sedan kom vi av någon anledning in på psykisk ohälsa. Jag gjorde precis det som jag har så svårt för, men fått lära mig att jag ska. Jag berättade att jag har fått paniksyndrom med agorafobi, och om skräcken för medicin och medicinska yogan.
Vad tror ni min moster sade? Inte att jag var ett pucko som jag alltid tror att folk ska tycka, Utan hon berättade att hon haft depression, och hon har oxå medicinskräck och hon lyckades komma igen med hjälp av kbt!!! Det slutade med att vi hade massor gemensamt, utan att vetat om det. Efter det samtalet kände jag ännu mer att jag är på rätt väg. Att jag kommer må bra igen, om jag bara fortsätter jobba. Trots motgångar som sker omkring mig.
Tänk vad vanligt det är att människor mår dåligt! Jag har sedan jag börjat prata lite mer öppet om det, fått massor av berättelser från sådana som jag aldrig kunnat ana mår/mått psykiskt dåligt. Vi som har detta måste våga öppna oss, då finns så mycket stöd att få.
För min mamma blev akut sjuk, och jag fick slänga mig iväg i pyamas och barfota(men skor såklart) för att ordna med ambulans och hålla henne under uppsikt innan de hann fram. Min 11-åring höll ställningarna hemma och ringde mannen som kom hem till dem. Det hade varit lite bökigt och olämpligt att få med den magsjuke 3-åringen...
Gårdagen gick sedan åt till oro och telefonsamtal fram och tillbaka. Jag sitter ju i "magsjukekarantän" och litar inte på att ångesten sköter sig en heldag under stress på ett sjukhus, så jag tog telefonjouren. Lillasyster och pappa höll mig uppdaterad och jag höll resten av nära och kära uppdaterade. Nu är läget stabilt och svaren från hjärnröntgen visade ingen stroke eller tumör, som de först misstänkt. Det känns skönt, men nu väntar nog en hel del livsstilsförändringar för min mor. Hon är både överviktig, hade fått högt blodtryck och jobbar 12 h/dag. Så min gissning är att de säger varva ner, lägg om kosten, börja motionera och ta hand om dig själv. Hoppas de säger det iaf, så hon slipper fler dagar som gårdagen!!!
Mycket ångest och tankar dök upp inatt, och jag tog beslutet att det är dags att ta nästa steg mot en bättre hälsa. Saker jag redan tagit tag i och fått till vana är: morgonyoga och dagliga promenader.
Nu ökar jag med sund mat och mer motion. Varannan promenad med stavar och två zumbapass/vecka. Jag behöver även bättra på exponeringsövningarna, där är jag fortfarande väldigt feg. Ska, ska, ska få bort agorafobin!!!
Jag pratade med min moster igår, vilket inte händer så ofta. Hon bor inte i samma stad så vi ses bara på kalas typ. Men igår vart vi sittandes i närmare en timme i telefonen. Först angående mamma, sedan kom vi av någon anledning in på psykisk ohälsa. Jag gjorde precis det som jag har så svårt för, men fått lära mig att jag ska. Jag berättade att jag har fått paniksyndrom med agorafobi, och om skräcken för medicin och medicinska yogan.
Vad tror ni min moster sade? Inte att jag var ett pucko som jag alltid tror att folk ska tycka, Utan hon berättade att hon haft depression, och hon har oxå medicinskräck och hon lyckades komma igen med hjälp av kbt!!! Det slutade med att vi hade massor gemensamt, utan att vetat om det. Efter det samtalet kände jag ännu mer att jag är på rätt väg. Att jag kommer må bra igen, om jag bara fortsätter jobba. Trots motgångar som sker omkring mig.
Tänk vad vanligt det är att människor mår dåligt! Jag har sedan jag börjat prata lite mer öppet om det, fått massor av berättelser från sådana som jag aldrig kunnat ana mår/mått psykiskt dåligt. Vi som har detta måste våga öppna oss, då finns så mycket stöd att få.
Kommentarer
Trackback
