Dag 2
Fortfarande inte hungrig, och huvudvärken som många får dag 2 kom inte. Den kanske kommer senare, eller så är det att jag är noga med vatten och att äta regelbundet som gör att det funkar ändå.
Tidigare har jag kört Cambridge, det är några år sedan men... Då var jag hela tiden hungrig, låg vaken pga hunger och kunde bara tänka på mat. Så det är skönt att slippa. Dock blir jag sugen på att äta, jag längtar efter morotsasagne och chips, lite kryddiga saker helt enkelt. Men än kör jag på. Mina delmålskläder hänger på garderobsdörren och väntar. På fredag ska de provas igen. Så här ser de ut. Jag kan klämma på mig dem med mycket vilja, men de sitter allt annat än bra...
Byxorna är så galet snygga tycker jag!!! Och jag längtar verkligen efter att de ska sitta snyggt på mig oxå, utan vällande valkar. ;-)
Igår gick vi en skogspromenad (jag med pumpstavar) dottern med häst slöt upp och resten av familjen grillade korv till lunch. Solen sken och det var som en vårdag. ❤️
Sköt om dig!
Dag 1
Första dagen på Modifast gick väldigt bra tycker jag. Vi blev bjudna på kalas, och även det gick utan problem. Visst såg den kladdiga chokladtårtan med banangrädde som fyllning väldigt god ut. Men jag höll mig. 😊 Jag var faktiskt inte hungrig på hela dagen, vilket förvånade mig. Sugen på att småäta, men inte hungrig.
Länge sedan
Nu var det otroligt länge sedan jag skrev här. Tänderna är utdragna, med hjälp av lustgas. 1,5år med tandvärk och extremt jobbig ångest är över. *puh* Min ätstörning är bättre än på många år, tyvärr har jag överätit mycket under hösten och behöver ta tag i detta.
För att få till en förändring kommer jag äta Modifast. Jag börjar med ren kur så länge jag orkar(gärna i 1-2 veckor) och går sedan över till att byta ut 1-2 mål/dag mot soppor. 15kg till min födelsedag i juni är målet. Det innebär 600g i veckan, det borde väll vara rimligt?
Min största utmaning kommer nog inte bli hungern utan ångesten. Jag självmedicinerar ångest och stress med att äta. Nu måste jag hitta andra alternativ, och det blir nog det tuffaste. Men jag kommer verkligen utmana ångesten den här gången!!!
Långa hundpromenader, zumba och mitt pysselrum får hjälpa till. På jobbet får jag väll helt enkelt bara stå ut när ångesten kommer. Och att pysa ut känslorna i ord här brukar ju oxå hjälpa! ❤️ Även om det numera inte finns någon kvar som läser min lilla blogg.
Kram
Varför ångest nu???
Just nu känner jag mig stressad och har en ångestklump i magen. Men varför??? Jag misstänker att det är oro för framtiden och jobb som spökar lite. För just nu kan jag ju verkligen styra mina dagar själv. Jag känner att jag skulle vilja dra mig tillbaka och sluta exponera mig igen. MEN det kommer jag absolut inte att göra. För jag har mått så otroligt bra under hösten och fixat så mycket mer än på flera år.
En sak till som jag tror spär på min stress är att jag ska läsa in och tenta av en kurs på Universitetet. Jag missade den tentan med 2p, och har sedan skjutit upp den hela tiden pga jobb och barn. Den här kursen påminner om mycket jobbigt då två väldigt nära släktingar avled plötsligt och helt oväntat under kursen. Nu är den helt annorlunda upplagd såg jag, så jag tror inte det ska påminna för mycket.
Jag har även skickat en jobbansökan, så det stressar mig oxå. Jag är ju obekväm med intervjusituationen. Men det är ju något jag måste lära mig hantera som arbetssökande!
Just nu består mina exponeringar mest i att gå till gymmet och träna. Även pulshöjande träning som är extra läskigt... Jag försöker att alltid följa med på kalas och släktträffar, och jag handlar även i lite större butiker. Förra veckan åkte jag med barnen och min pappa till ett köpcentrum i grannstaden. Det var lite jobbigt, men gick.
Nej, det är nog dags att bli lite flitigare med yogan, så jag får ner lugnet i kroppen igen!
Ibland går hon på gatorna som en vanlig kvinna...
Ett litet Fantomen-citat får bli rubrik idag. Jag är nästan lite rusig av all glädje över att äntligen känna av mina framsteg ordentligt. Jag jobbar hela tiden med mina tankar och mitt beteende, och tydligen så hjälper det. Nu har jag klarat av min första vecka på vikariatet, och det har varit riktigt roligt att komma igång igen. =) Jag njuter av att klä mig i fina kontorskläder och utföra ett vettigt jobb. Det är ganka skönt att komma in på en assistentstjänst istället för som chef, för jag känner att jag har kontroll på vad jag gör ordentligt. Och de krav jag är van att ha på mig, finns inte. Säkert skulle jag bli uttråkad om detta var en fast tjänst, men som nystart är det helt perfekt.
Saker som jag inte hade klarat men som jag denna vecka fixat utan större problem är: jobba på ny arbetsplats med pendlingsavstånd,(ångest gör att man ogärna åker någon längre sträcka från hemmet) klippt mig i stora staden, åkt med ena dottern 4mil till ett större köpcenter och shoppat i ett par timmar och idag har jag varit och tagit cellprov.(utlämnande och därmed ångestframkallande) F-n vad jag är bra!!! ;-) Hahaha, det är ju inga märkvärdiga saker egentligen, men har man mått dåligt så är det så fantastiskt skönt när livet börjar återgå till det normala igen. =)
Nästa vecka kommer jag lägga på ytterligare en exponering via jobbet, och det är att äta där. Den här veckan har jag slutat tidigt och inte behövt äta lunch. Nästa vecka kommer det bli lunch två eller tre dagar. Hoppas så att även min matångest ska släppa snart!!!
Nu ska jag passa på att vila lite och titta på Lyxfällan från igår, innan lillprinsen ringer och vill komma hem från storasyster. Som passat honom när jag var och tog provet på vc. Han var inte alls färdig för att åka hem när jag var klar nämligen... ;-)
Exponeringsvecka
Den här veckan pressar jag min ångest, ett måste för att bli frisk igen. Jag började med att oroa mig i nästan en vecka för ett möte hos arbetsförmedlingen. Jag är fortfarande väldigt ångestfylld inför möten som ni vet. Enligt kallelsen skulle jag delta vid en "jobbsökarverkstad" i 2h. Hade svårt att sova i ett par dygn innan, och föreställde mig hur jag skulle sitta i ett varmt trångt rum och lyssna på hur man skriver ett cv i 2h. När jag väl kom dit så var det sjuuukt mycket folk, väldigt varmt och trångt så jag tänkte att mina katastroftankar för en gångs skull stämt.
Jag kände mig lite förvirrad, då alla verkade veta vart se skulle gå och vad de skulle göra. Så jag travade fram till en arbetsförmedlare och frågade hur jag skulle bete mig. Gå in i något av rummen och skriv ett cv, så ska jag titta på vilka förändringar du kan göra svarade hon. Jag hade med mitt riktiga cv, och när jag sade det bad hon att få titta på det direkt. Hon hade inget att påpeka, utan tyckte jag skulle gå ut i solen och köpa en glass istället... Så jag oroade mig i flera dygn, för något som var över på 5minuter... Jag kom aldrig ens längre än hallen. Typiskt ångestbeteende att ta ut allt i förskott!
Jag firade detta med att faktiskt köpa en glass och gå i några affärer. Oxå exponering för mig. När jag kom hem bokade vi en stuga i Dalarna, och åkte dit i torsdags morse. Det blev några stopp under dagen och slutmålet var som såklart Tomteland. =) Sonen lämnade högtidligt sin napp till Tomten, och for i övrigt runt som en lycklig galning i parken. Det var så mycket att se för honom att han blev helt stressad, och bara sprang från en aktivitet till nästa. Hur som helst hade vi en kul och ångestfri dag.
Äta hade jag dock svårt för, men jag är glad att ändå klara att åka bort på lite minisemester igen. Somnade gott på natten, men sonen fick mardrömmar och var jätteledsen. Då kom en lättare ångestattack för mig. Spänningar, trötthet, att inte vara hemma i kombination med hans tårar blev lite för mycket. Men det jobbiga släppte för oss båda. =) Och igår for vi hemåt igen. Vi tog en annan väg och stannade på några ställen även på hemvägen. Men ååå vad det var skönt att kliva in hemma i sitt eget hus igen. =)
Idag är maken iväg och cyklar/festar med sina kompisar. Han åkte 7.30 och kommer hem inatt eller imorgon. Detta är jag mycket irriterad på då jag är extremt trött efter veckan som varit. Vi är kattvakt 2 mil härifrån, så dit måste jag åka, dottern ska till stallet 1,5 mil åt andra hållet, barnkalas ikväll, städning och flagghissning på stan inatt/tidigt imorgon för fotbollslaget. Att göra allt detta utöver vardagsfixet själv tillsammans med en lika trött 3-åring medans han grillar och dricker öl känns kanske inte helt ok... Nej, nu ska jag sluta vara arg, för det förstör bara min egen dag!!! Kanske göra något konstruktivt som att byta lås istället... ;-) hehehe
Hoppas ni som läser här får en mysig helg!
Regn och rusk.
Idag är det riktigt höstväder i min del av landet. Himlen är grå, det blåser och regnar på tvären... Inte det semesterväder man önskat sig kanske. Men jag tänkte passa på att städa övervåningen ordentligt. Den blir alltid lite lägre prioriterad än nedervåningen. Det är så skönt när hela huset är rent och fint. =) Det varar inte så länge i ett hus med tre barn, en hund, en kattmamma och tre 6-veckors kisseungar... Kanske kan det bli lite bakning oxå, för att fylla frysen inför kommande dagar på stranden.(vi får se vad barnen har tänkt sig)
Dagens exponering blir en tripp till storstaden, för att kolla in vart det rekomenderade jobbet ligger. Jag har haft lite oroskänningar i kroppen i några dagar. Vet inte om det beror på att jag snart MÅSTE söka jobb och gå på intervjuer, för att sedan återgå till arbetslivet igen. Eller om det bara är den tiden i månaden då jag nästan alltid känner av lite ångest. Hoppas på de sista...
Jag är jättenöjd med min nya tuffa frisyr, och känner mig piggare bara av den. =) Nu vill jag ta tag i vikten oxå, för att bli bekväm i min egen kropp igen. Jag vill köra en veckas soppkur. Det har funkat väldigt bra tidigare för mig. Men då jag gjorde det sist, i samband med att jag blev sjukskriven, så fick jag ångest av det. Så nu behöver jag övervinna den känslan för att fixa sopporna. Så vi får se om jag lyckas samla kraft och mod till det. Jag vet ju att om jag kör en vecka så är 4-5 kg borta, och det vore riktigt skönt. Vi får se...
En annan sak som jag verkligen måste ordna med idag är pappren till a-kassan. Jag har äntligen fått hem alla intyg som behövs. Hoppas att det ska fungera smidigt med detta! Igår hade jag avsatt kvällen till detta, men vi blev barnvakt åt tre små trollungar istället, då min svågers pappa blev akut sjuk. Så systern och han ville såklart åka till sjukhuset. Nu verkar det gå bra, så det är vi glada för!
Ha en skön sommardag!
Bara så ni vet...
Nu har jag kommit hem från discobowlingen, och inte bara det... jag har haft roligt oxå. =) Det känns underbart att jag faktiskt tog mig dit. Hade en liten känning i början men det släppte. Och efter ett tag kom jag in i själva bowlande och kom på en 2:a plats. Inte illa för någon utan bollkänsla. =)
Nu ska jag gå och sova, för jag har faktiskt lite ont i huvudet. Spänningar som släpper när jag är klar med en (för mig) tuff exponering. Vi ska boka en bana till familjen ev nästa helg, annars på semestern. Sååå kul att äntligen våga göra saker igen!!!
Kram och god natt!
Midsommar
Dålig på att uppdatera bloggen precis som vanligt... Men livet rullar på här, och ångesten sköter sig helt ok. Jag hade en vecka efter att jag blev arbetsbefriad och studenten var avklarad, då jag "landade" och hade en hel del ångest. Detta var samtidigt som jag skulle på anställningsintervju, för jobbet jag inte ville ha. Jag bestämde mig för att tacka nej till intervjun. Inte optimalt, men jag mådde inte alls bra. Nu har det gått några veckor, och jag har fått vila, och börjar släppa det gamla jobbet mer och mer. Så jag HOPPAS och tror att jag ska klara intervjuer i framtiden. Jag kontaktade min kurator under den här veckan, och hon lugnade mig med att det var normalt med en reaktion efter all extrem stress och press. Även en "icke ångestbenägen" person hade förmodligen behövt landa och mått lite dåligt i samma situation, sade hon. Det lugnade mig och jag mådde bättre ganska omgående.
För att komma framåt gör jag minst en exponering varje dag, och tränar mer än innan. Jag har handlat själv, ett par gånger tex. På midsommarafton var vi på ett allmänt firande med ganska mycket folk och stoj. Det känns fantastiskt att inte ha ångest hela vägen dit och må dåligt och bara stå ut under själva firandet. Visst kände jag ett par gånger att det sög till i magen och gungade under fötterna, men kunde tänka att det är "bara" ångest. Och kroppen svarade possitivt på det. =)
Igår var vi i vår stuga(som vi hyrt ut) och grävde bort och planterade en ny syrenhäck tillsammans med grannarna där. Vi var borta i totalt 8timmar, och det var en väldigt skön känsla att klara av att vara med på sådant. Det var inte länge sedan min förväntansångest såg till att jag stannade hemma från allt sådant. Det blir en possitiv spiral när man väl börjar. Igår tex, så umgicks vi med trevliga grannar och man mår bra av det, passerade min farbrors gård på vägen hem. Han var ute, och vi blev inbjudna på kaffe och tårta. Man mår ännu lite bättre av att umgås lite med släkten. =) Åkte vidare för att lämna tillbaka släpkärran hos mina föräldrar, blev sittande hos dem och småpratade. Mår ytterligare lite bättre. Klockan var sent när vi rattade hemåt, och vi åkte via pizzerian och köpte kvällsmat, som vi sedan åt utan att tänka så mycket.
För några månader sedan laddade jag med förväntansångest hela dagen innan en pizza. Sedan åt jag under ångest, och fick ångest efteråt... För ett halvår sedan åt jag inte pizza alls. Så visst händer det saker åt det possitiva hållet, även om jag inte alltid ser det själv. =) Hoppas det fortsätter bli bättre och bättre nu, så livet blir som vanligt igen.
Ha det bra!H
Tuff vecka, men ändå bra.
Det här har varit en vecka som tagit på krafterna. Dels dotterns student med allt omkring den. Baka, städa, pynta trädgården och fixa med en miljon småsaker känns det som. I torsdags var det karneval med alla avgångsklasser, en utmaning för någon med ångest då det var mycket folk och rörigt. Men det gick. Igår avslutning, och stå på ett solgassigt torg tillsammans med många hundra människor och trängas i väntan på att de skulle springa ut. Sedan fort hem och förbereda det sista inför mottagningen här hemma. Vid tvåtiden kom de första gästerna och halv tolv åkte de sista. Under kvällen var det drygt 30 personer här, så det var full fart.
Jag trodde jag skulle få någon ångestkänning, men det kom aldrig. SKÖNT!!! Däremot hade jag det trevligt och hann mingla runt och prata en hel del trots markservicen. =)
Nu till det som däremot ger mig ångest just nu... Anställningsintervju på måndag...!!! Jag vill så vansinningt gärna känna mig lugn och skön i kroppen då. Så resten av helgen ska jag ägna åt att komma ner i varv och tänka positiva tankar. Jag bor i en liten stad, och det är inte gott om jobb med cykelavstånd. Men det här jobbet ligger 3,5km bort, därför vore det skönt att få det. Dessutom har jag redan sagt till att jag tänker vara ledig tills skolorna börjar i augusti. Men, men nu går jag händelserna i förväg, än har jag inget erbjudande om jobb. ;-)Ååå, vad jag hoppas att min doktor har rätt och att min ångest hörde samman med den gamla arbetsplatsen och att jag kommer klara detta utan ångest. På mitt förra jobb, det innan det galna stället höll jag i personalmöten, och höll själv intervjuer under rekryteringar. Tänk vad ångest kan ställa till det, när man knappt törs gå utanför dörren ibland. Jag vill och ska tillbaka till den lugna sköna känslan i kroppen, LÅNGT ifrån den klumpen av oro och spänning som ångesten ger!!!
Ovant
Idag är första dagen som jag verkligen känner mig"arbetsbefriad", det känns ovant men faktiskt ganska skönt. Igår var jag på arbetsförmedlingen och hade möte med gamla jobbet och konkursförvaltaren så då kändes det inte som ledigt. På kvällen var jag till storstaden och klippte mig. Även dottern var med hon klippte och färgade sitt hår. Tyvärr är vännen/frisören M bortrest på lördag, så jag ska försöka få till uppsättningen till balen. Vi övade igår, och hon visade lite tips. Så jag hoppas det blir bra. Dottern har en lite rockig stil, så det blir ingen klassisk uppsättning. Hon vägrar högklackat oxå, och kommer ha vita Converse till både balklänningen och studentklänningen. Det är bra att hon vågar ha en egen stil tycker jag. =)
Ångesten var jobbig på arbetsförmedlingen, speciellt i början. Men blev bättre efter en stund. Jobbmötet flöt på utan ångest. På em började oron för frisörbesöket komma. Jobbigt att sitta så länge och vara i fokus. Dessutom skulle jag vänta på dottern och det tar några timmar att få till hennes långa hår. En basfärg och tre olika färger på slingorna. Men snygg blev hon! Det slutade dock med att det var den bästa gången för mig på länge. Fick ingen riktig känning alls under min klippning. *så lycklig för det* Precis när hon började klippa ilade det till i kroppen, men inte mer. Hon vet om mitt problem, och säger att hon har flera kunder med samma problem. (känns lite tröstande faktiskt)
Jag har gjort en ny tuff budget för månaden. Det är en dyr månad med bal, student och vanlig skolavslutning... Så nu är det planering som gäller. Det är bra, då håller jag mig sysselsatt den stunden...
Nya tider...
Det har varit en galen vecka på jobbet. Allt skulle packas, och en överlämning göras om varje kund inget fick missas. Det har varit jobb från tidigt på morgonen till seeent varje kväll. När jag kommit hem har jag lagt mig i soffan för att hitta energi till att äta. Men varje morgon har jag vaknat fullt påklädd i soffan, med tom mage... (Familjen har inte lyckats att väcka mig, de har visst försökt...) Idag blev första dagen som arbetsbefriad, som det kallas när man inte har något jobb att gå till under uppsägningstiden. Jag är extremt trött, men samtidigt uppe i varv och så kommer det nog vara några dagar antar jag.
Jag har bestämt att jag ska ta tag i mina "dåliga samveten" direkt, så inte dagarna rinner iväg. Så nyss drack jag min första Cambridgesoppa, för att få bort några extra kilon som samlats på kroppen. Från början hade jag -10kg som mål, men 3 av dem har försvunnit redan under den här jobbiga tiden på arbetsplatsen. Min mage har pajat, och jag hoppas den kommer må bra av att få lite vila. Jag tänkte köra bara soppor tills 3kg(minst) till är borta, och sedan soppor och ett mål mat. Då maten är ett stort problem för mig.(jag kontrollerar ångesten genom att utesluta livsmedel...) Tanken är att jag ska plocka tillbaka ett livsmedel i taget. Det SKA lyckas!!!
Under vintern har jag ju skött min yoga, och det kommer jag fortsätta med. Mer träning kommer läggas till, förutom den dagliga promenaden blir det fem pass i veckan. Hemma eller på gymmet, jag har Zumba och andra tränings-dvd:er så jag kan köra hemma oxå. Men för ångesten vill jag gärna klara att träna på gymmet. I helgen ska jag färga håret, och på måndag klippa av håret i en kort, spretig tuff frisyr.(har tappat massor av hår pga stressen så det behöver kapas) Jag har bara sminkat mig liiite runt ögonen nu när jag mått dåligt. Men även där vill jag hitta tillbaka till mitt gamla utseende.
Det är som om jag velat smälta in i väggen, jag har slutat sköta om mig och ser jättetrist ut. Men förhoppningsvis kommer jag snart känna igen mig själv i spegeln igen. När jag går förbi skyltfönster nu könner jag inte igen den knubbiga tanten, för så känner jag mig inte inuti!!!
Så kort sagt, jag ska börja ta hand om min kropp och själ så som man alltid borde, men som jag inte orkat.
Eftersom jag ändå är uppe i varv nu, så tänkte jag fylla frysen med matlådor och hembakt bröd. Vi har beställt en stor frysbox idag, så sedan är det bara att sätta fart. Jag gillar att baka när jag har tid, och det har jag ju nu så då vill jag passa på. Och mycket mat kan man göra storkok på och frysa in. Då kanske vi kommer sluta med lösningen att köpa färdigmat när alla är trötta. Bra för både kropp och ekonomi. Även för köpstoppet är det bra att kunna köpa storpack när det är billigt och ha i frysen. Vi har en pytteliten frys idag, så där får inget plats alls...
Nu ska jag gå ut i solen till min dotter som ligger och pressar inför studentbalen och studenten. =) I år kanske tom jag får bruna ben. =)
En liten paus.
Inte en paus i bloggandet, men i städandet. När man jobbar mycket, renoverar och har tre barn med diverse aktiviteter så hinner man inte allt alltid. Här har städningen hamnat lågt på prioriteringslistan sista tiden. Så jag gör ett ryck idag. Kommer inte orka hela huset idag, men nedervåningen iaf. Just nu är jag inte ens halvvägs, men badrummet är klart och två hallar. Hallarna tog lång tid för jag gick igenom alla lådor och korgar för att få bort vinterkläder och urväxt. För visst måste man kunna stuva undan vantar och sådant nu?
Jag sparade några tunna mössor och vantar till lilleman. Han kan behöva det på morgonen fortfarande. Det var skönt att få bort kläderna så det blev lite plats! Innan de ska fram igen hoppas jag att hallen är ombygd. Den är inte anpassad för en stor familj!!! Så några väggar ska rivas och garderober byggas.
Oj, vilket spännande inlägg det här blev... ;-)
Vi fick besök när jag skulle yoga imorse, så det får jag göra ikväll. För nu är det slutfuskat!!! Hoppas på en bra vecka med ro i själen och många skratt för både er och mig själv!
Dålig uppdatering
Vill be om ursäkt till er som läser här, även om ni inte är så många. Min uppdatering är urusel!!! Just nu jobbar jag väldigt mycket, konstigt kanske iom att jag är uppsagd. Men jag har eget ansvar för mina kunder, och tänker inte svika dem för att läget är som det är. Dessutom har det blivit ytterligare förändringar, då företaget gjort konkurs. Så nu ska jag innan jag börjar krångla med a-kassa även testa på hur statlig lönegaranti fungerar. *suck* Jag har en känsla av att det kan bli en fattig sommar i år. Men hur som helst så löser det sig säkert.
Nu när allt är så kaos har jag varit slarvig med min yoga, och det börjar jag märka av. Så nu tänker jag börja sköta mig bättre from imorgon!!! Yoga och promenad varje dag, och försöka få till mat och sovrutinen igen. Det gick väldigt lätt att komma ur de bra rutinerna som jag hade. Jag hoppas på att bli arbetsbefriad snart, så jag kan fokusera helt på att må bra tills jag hittar ett nytt jobb.
Idag hade jag en riktig ångestattack, det var länge sedan jag hade en "riktig". De brukar vara mer som ett jobbigt obehag numera. Men idag blev det lite för mycket, då vi hamnade i en folksamling med ca 5000 personer som trängdes på ganska liten yta. Hua, det kunde lika gärna varit Ullared... Och där är jag inte riktigt ännu... Jag höll mig i utkanten, och kämpade på. Men det som skulle vara en mysig familjeutflykt, blev inte någon njutning för mig precis. Barnen hade kul ändå som tur var.(tror och hoppas att de inte tänkte på att jag höll mig i bakgrunden) Men jag blir sååå arg när ångesten förstör saker som jag sett fram mot länge. Nej, mer yoga och exponeringar för mig, så jag blir mig själv igen!
När vi kom hem grejade jag i trädgården. Det är så skönt i själen att jobba med kroppen. Att det dessutom blir ett resultat som syns är bara en trevlig bonus. =) Nu ska jag testa att måla/trycka ordspråk på juteväv. Har fått för mig att det kan bli snyggt i vårt vardagsrum. Kanske kan komma en bild på det senare, om jag inte kasserar dem direkt. Ibland är ju tanken snyggare än verkligheten... ;-) Vi får se.
Valda och spontana exponeringar.
Nu börjar jag känna mig lite mer normal igen, på väg mot ett vanligt liv med vanliga aktiviteter. Jag har bestämt mig för att vinna den här kampen ännu en gång. Jag har justerat mitt yogapass, och det känns som det blev en bra kombination för hur mitt liv ser ut just nu. I söndags kom min motivation tillbaka, och då är det bara att köra på! Fotbollsmatch, hälsa på kompisar, skogspromenad, främmande hos oss och handlat blommor. Det kändes som en bra dag efter min egenvalda isolering här hemma. =)
Igår började jag dagen hos kuratorn, det var lite jobbigt men inte outhärdligt. Det har varit andra gånger då det varit betydligt jobbigare. Sedan till jobbet, där det ju som vanligt är lite konstig stämning. Nya ägaren skulle komma på em och ha möte. Och jag som inte ska med tyckte det kändes lite sådär. Väl där ville hon ha ett enskillt möte med mig, det var som en timmas anställningsintervju... Bra övning, då jag bävar för just intervjuer. Det gick så bra, att nu vill hon ev byta ut en av de andra mot mig...!!! Men jag vet inte om jag vill jobba för en chef som behandlar människor så. Först lova en tjänst, sedan ta tillbaka det. Dessutom sade hon varför, och man pratar inte "skit" om sina anställda!!! Så jag tror inte jag kommer söka den tjänsten faktiskt. Nu har jag ju testat intervjusituationen, och klarade den. Då kan jag göra det fler gånger på andra företag oxå. =) När jag kom hem tog jag hunden och gick ut ensam i skogen, en 5km runda blev det. Tidigare har jag velat ha maken med mig, så det var ett framsteg. Kanske, kanske kan den här skitångesten försvinna till slut!!! Hoppas och tror det!!!
Hoppas ni som läser får en bra och ångestfri dag idag!!!
Lördag
Så är det lördag igen, snart måndag och jobb... Jag vet... Man ska leva här och nu, inte ta ut framtidens oro och ångest i förväg. Men det är så svårt! Jag tror ändå att jag är på väg att bli bättre igen. Jag börjar känna mig stark mellan orosattackerna. Under uppsägningstiden kommer det nog att svänga på det här sättet. Jag har nog bara att acceptera och följa med... Och längta till mitten av juli, då jag kan lägga detta bakom mig.
Igår orkade lillprinsen leka en stund ute, vi gungade och busade i ösregn. Det var väldigt skönt faktiskt. Både han och jag har verkligen saknat att vara ute nu när han varit sjuk. Imorgon tar han sista penicillinet, sedan hoppas jag att hans energi kommer tillbaka! <3
Nej, nu ska jag yoga och ta tag i dagen. :-)
Vab
Min lilla plutt är sjuk, en hel vecka med feber och förkylning. I tisdags vart han sämre, och doktorn konstaterade öroninflamation. Så han ska vara hemma resten av den här veckan, äta penicillin och vila. Han är redan mycket bättre. Vi brukar dela på vabdagarna, men nu när jag ändå sägs upp, så är jag hemma och pysslar om honom.(en positiv sak :-))
Jag är fortfarande orolig för ekonomin, men börjar känna mig lättad att komma ifrån det jobbiga på arbetsplatsen. Jag tror att detta kan bli till det bättre till slut. Min ångest är i stort sett obefintlig här hemma, men kommer direkt då jag går ut. Har pratat med kollegor, och hör att det kommer bli tufft för alla den här sista tiden... En del pikar från dem som får fortsatt anställning bl.a. Och sådant har jag svårt för. Samtidigt blir jag taggad att få koll på ångesten och ro hem ett toppjobb. ;-) Nu vill jag ju det även för min egen skull. Men självkänslan får sig en knäck av att inte vara "utvald"
Nu måste jag ta mig ut och exponera igen, så att jag får tillbaka kontrollen över ångesten ännu en gång. Jag har gett mig själv till imorgon att deppa och låsa in mig i huset. Och redan igår började jag känna mig peppad och nyfiken på framtiden.
Mitt löfte till mig själv är att imorgon sköta maten och ta en promenad. Och yoga, för även jag har haft feber och inte orkat fokusera på det oxå...
Trevlig kväll på er!
Så var det klart då...
Fick nyss reda på att tre av oss fem på jobbet blir uppsagda... Jag är en av dem. Kan inte bestämma mig för om jag ska få panik eller känna mig lättad. Oro för framtiden, ekonomin och vad jag ska pyssla med är en stark känsla just nu.
En stor utmaning blir att jobba tills uppsägningstiden är gjord... Just nu är det ångestnivå HÖG när jag är på jobbet...
Överväger tom medicin för att klara den här perioden...
Here we go again...
Jag som var så glad över nya chefen, och hur allt löst sig till det bästa... Det visade sig att jag varit glad i onödan, för de har backat ur affären. =( Inte speciellt snällt att informera oss om att allt är klart, och vilka förbättrade arbetsvillkor vi skulle få. För att sedan säga att de ångrat sig... Så nu är vi på ruta ett igen. En ny intressent var på kontoret idag. Det vi vet är att de slår igen kontoret och säger upp merparten av personalen. Den/de som får följa med kommer få jobba ca 3 mil härifrån... Nu tror jag inte att jag är en av dem som blir erbjuden fortsättning då jag är näst sist anställd och dessutom varit sjukskriven för ångest.
Men hela situationen är obehaglig och jag mår inte bra av ovissheten. Jag kan sova bra om nätterna, men har ett tryck i huvudet, fick ångest på Ica igår, har ångest på jobbet och har väldigt svårt för att äta... Jag är tillbaka där jag var för 2-3 månader sedan med måendet. Så nu måste jag fokusera och tänka rätt för att inte ångesten ska få grepp om mig igen!!!
Köpstoppet går ganska bra, det enda vi köpt lite för mycket av är mat. Jag har inte riktigt orkat planera och då drar det iväg lite... Godisstoppet håller jag, och inget annat har köpts. Imorgon ska vi göra några inköp kör det jag sålt. Lite inredning som dottern önskar sig och tapeter till vardagsrummet. I helgen ska jag lägga ut lite mer till försäljning, och hoppas på att få in lite mer pengar. =) Måste fokusera på annat än arbetslöshet just nu... Jag känner mig som ett litet trotsigt barn. Vill INTE bli arbetslös och utlämnad till a-kassa och arbetsförmedlingen och jag vill inte vara ny på jobbet igen, vill inte pendla egentligen. Men min doktor tror att jag skulle fixa det, och må bra av det. Och han har ju haft rätt förut... ;-) Det är min ångest som talar i mig just nu...
God morgon
Vaknar av att solen skiner in på mig. Härligt! Igår sov jag bort nästan hela dagen och kvällen. Huvudvärken som varit med och bråkat de sista dagarna verkar vara borta nu. Jag stannade hemma och sov när familjen åkte på middag, och laddar inför dagens middag istället.
Sedan jag började jobba med ångesten får jag sådana dagar ibland, då jag är supertrött och bara vill sova. Antar att kroppen behöver extra återhämtning ibland.
Nu känner jag mig bättre och taggad inför förändringarna på jobbet. Hoppas och tror att det ska bli bra!
