Trött
Nu har jag sjunkit ner i soffan, och pustar ut efter en lång dag på jobbet. När jag kom hem visade det sig att litens vinterkängor inte var så bra i vattenpölarna på dagis. Så vi åkte till skoaffären och köpte ett par vattentäta stövlar.
Jag börjar tycka det är lite kul att shoppa i butiker igen. :-) Sedan ångesten kom har jag föredragit internet-shopping. Men ska försöka byta tillbaka till affärer igen.
Idag gick det ganska bra att jobba. Lite ångest runt lunch, men det släppte efter någon timme. Imorgon ska jag till sjukgymnasten igen. Det blir intressant att höra om jag ska justera något på yogan. Jag tror att jag kommer få öka tiden på "sat krian". Nu gör jag det kortaste 3 minuter, och man ska upp till 11 minuter. Den är jättejobbig man håller armarna rakt upp med händerna ihop, och gör rotlås. Jag klarade inte ens 3 minuter från början... (dåligt med muskler har jag gott om... ;-)) Vi får se vad hon säger.
Nu ska jag titta på Mot alla odds, jag är så grymt imponerad över alla som kämpar sig genom den resan!!!
Klippning avklarad
Efter jobbet for vi in till storstaden igen, den här gången för att klippa mig. Jag var jättenervös och hade en del ångest. Inte dom förra gången, då jag grät och kände mig helt knäckt. En gång när hon var ungefär halvvägs kände jag en ångesttopp, men den sjönk snabbt undan. Skönt!!!
Nu är jag trött, och hoppas på att få sova gott hela natten. Det tar på krafterna att ta tillbaka sitt liv igen...
Glad!!!
Vad härligt det känns när man lyckas med det man tänkt sig. Åkte de fyra milen till storstaden, kände oron i kroppen. Tänkte "falsklarm" som mantra. Hahaha, men det lugnar mig lite... När vi kom till sjukhuset tänkte jag tanken att be mannen gå in och handla på Apoteket, men bad honom och minstingen följa med istället. Och jag väntade ut ångestkänslan.
Sedan for vi vidare till en galleria där jag köpte tyg. Mycket stressad först, sedan gick det över. Jag tom åkte upp till öv efteråt och shoppade på bokrean. :-) Det blev en liten bonus.
Därifrån for vi på kalas. Jag trodde det skulle bli mannens syskon med familjer, och tyckte ändå det var jobbigt. Det visade sig vara massor med folk, och rörigt. Första impulsen var att vända i hallen, och skylla på huvudvärk eller liknande. Men jag bet ihop och gick in. Det var lite jobbigt först, men efter någon halvtimme släppte det. och vi var kvar i nästan 3 timmar.
Så idag har jag nästan känt mig som innan ångesten. (förutom ångesten i början av varje moment) Skönt, jag vill vara lugn och trygg igen!!!
Usch
Jag ringde min man, och pratade en stund. Han sade att han skulle sluta tidigt och att han kunde komma förbi en sväng innan det, om jag behövde. Då lugnade jag ner mig. Och när han ringde efter någon timme så låg jag lugnt och tittade på Lyxfällan. Så han behövde inte alls komma hem. =) Min mamma ringde för att fråga vad jag vill ha för matlådorna jag gjort till dem.(när hon kom hem från sjukhuset ville syrran och jag hjälpa till för att de skulle få vila ordentligt. Så syrran städade huset och jag gjorde matlådor) Jag gjorde det såklart inte för att få något för det! Och blev väldigt rörd när hon frågade om hon fick bjuda mig och mannen på bio, och att de då är barnvakt. Vi gör ALDRIG något utan barnen, så det är säkert välbehövligt. Bio är ju dessutom ett stort steg för mig att ta! Vi ska se "En dag i Phuket" eller "Sällskapsresan" glada lättsamma filmer båda två.
När jag pratade med henne började tårarna rinna, jag är så glad att hon finns kvar och inte fick en stroke förra fredagen. Efter att tårarna runnit en stund släppte den värsta huvudvärken och ångesten. Hoppas resten av den släpper under dagen idag.
Min erfarenhet är att ibland när det varit mycket oro/stress i livet så spänner jag mig och det måste till en attack för att bli av med spänningarna. Hoppas det blir så efter den här attacken, för nu har det varit ett par jobbiga veckor. Och när det blir så kommer mina automatiska negativa tanker fram direkt. "jag kommer aldrig bli frisk igen" "Jag kommer aldrig kunna leva normalt och uppskatta de vanliga sakerna igen" "hur ska jag kunna söka nytt jobb när det är så här" Nu behöver jag ändra dessa tankar till "det är normalt med bakslag när man är på bättringsvägen" "Jag har klarat att vinna över detta förut, så jag vet att jag kan klara det igen" "Jag har sökt och fått jobb tidigare, så när rätt jobb kommer klarar jag av det"
Idag har jag några utmaningar som jag ska ta mig an om huvudvärken inte kommer tillbaka. Åka till grannstaden för att köpa ett tyg, apoteket i storstaden och barnkalas hos svägerskan. Mitt självförtroende behöver klara dessa sakerna idag!!! Sedan är det en date med symaskinerna då jag har beställningar på 2 tubscarves och en babyfilt. Det är skoj!!!
Nu ser vi framåt igen!!! Nästa vecka är det jobb igen, klippning på måndag och sjukgymnasten på onsdag. Vad underbart om allt kan flyta på utan problem. Jag saknar mitt vanliga liv!!!
Månadsbudget
Jag hittade en månadsbudget som lyxfällan har som app. Så jag lade upp månadens utgifter där. Den här månaden är tuff ekonomiskt. Elräkning, ett av huslånen som vi betalar per kvartal, dottern har slutspurt på sitt körkort plus alla andra kostnader vi har. Dessutom har vi varit hemma med sjuka barn en massa den här lönen.
Vi hade en period då vi båda blev arbetslösa, och bodde för dyrt. Då drog vi på oss en del småkrediter, och de är väldigt irriterade att behöva betala på varje månad. Men det är som det är nu. Men då jag satsade alla extrapengar på att få bort krediterna, hade vi allt för dålig buffert i höstas när livet krisade lite. Jag blev sjukskriven, hunden blev kroniskt sjuk, dottern började med körkortet, jul och alla barnens födelsedagar har gjort stora hål i ekonomin. Så efter den här månaden hoppas jag på att vi håller oss friska och får fulla löner, att dottern klarar körkortet och att mannen får löneökningen han förhandlar om. Då kommer vi inte satsa hela överskottet på amortering utan bygga buffert också. För det var otäckt att se räkningarna komma och inte veta om fk skulle betala ut något den månaden. Därför vill vi ha en trygghet på banken!!!
Men den här månaden ser vår budget ut så här.
Fredag
Igår var jag väldigt orolig (som vanligt) inför besöket hos kuratorn. Men väl där gick det bra. Min sjukgymnast kom förbi och pratade lite när jag satt i väntrummet. Då började jag gråta, så nervös var jag... När spänningarna släppte så fick jag ordentlig spänningshuvudvärk, och den var fortfarande kvar imorse när jag vaknade. =( Jag antar att det är oron för mamma oxå, som finns med i den huvudvärken. Hoppas den släpper efter under dagen, då det ska bli sol och varmt. Det vill jag ta vara på!!!
Jag följde med till tandläkaren med minstingen, men min man följde med honom in. Jag hade för ont i huvudet för att orka med den exponeringen då. Känner mig lite besviken på det. Men jag är nöjd med att kuratorbesöket ändå gick bra!
Kuratorn igen.
Jag känner mig besviken på att det blev så här, för jag hade planerat en massa exponeringsövningar under semestern. Som jag sett fram emot länge. Men, men att mamma blev sjuk är inget som jag kan styra över och nu får jag göra det bästa av det.
I tisdags skulle den där tjejen komma och klippa barnen. Jag stressade upp mig, och fick automatiska negativa tankar som att jag inte skulle fixa att ha en främmande människa hemma, hon skulle märka att jag hade ångest och tycka att jag var konstig osv. Min äldsta dotter (18år) var hemma. Vi pratar ganska öppet om detta numera, mycket för att hon ska förstå varför jag ibland inte fixar saker som jag lovat.(som att åka till stora köpcentum osv) Vi kom fram till en plan att jag skulle kunna greja i huset och tex gå ner till tvättstugan och fixa med tvätt om det blev hemskt jobbigt. Då skulle hon ta hand om tjejen och syskonen.(säkerhetstänk, jag vet. Men vad gör man...??? Hur gör ni???)
Men när tjejen kom så hade hon med sig sin mamma, som följde med in och väntade. Jag tänkte HJÄLP, hur gör jag nu om jag får ångest! Men jag fixade med kaffe, och vi satt och småpratade och vips hade en timme gått och barnen var klippta... =) Då tyckte jag nästan det var trist att de redan skulle gå, för vi hade ju så trevligt. Och jag kände mig stark,glad och ångestfri efteråt. Kvällens besök gick enkelt efter det.
Igår gick jag ut och gick en promenad med stavarna, och det gick riktigt bra. (när vi gick häromdagen kände jag mig yr och ångestfylld) Bara en kort stund när vi var inne på mormors äldreboende och lämnade några saker kändes det jobbigt. Jag blev yr och kände att ångesten var på väg. Då klarade jag av att tänka det är bara en felprogramering, och ignorera känslan. Då sjönk den undan. Tänk om det kunde funka varje gång...
Dagens första utmaning blir att gå till kuratorn. Hoppas det ska gå bra, för jag behöver verkligen känna att jag klarar saker igen. I em ska minstingen till tandläkaren, och då vill jag också klara av att vara med. Mannen får följa med dit för säkerhets skull.(återigen säkerhetsbeteende)
Jag har hittat några bloggar där andra kämpar med samma sak som jag. Och det som slagit mig är att vi följer ett ganska likt mönster. För ett par veckor sedan var det possitivt på alla bloggarna och det kändes som om vi alla tog stora steg ganska enkelt mot ett ångestfritt liv. Sedan fick vi alla motgångar i form av ångest och började tvivla på oss själva igen. Nu känns det som om alla bloggarna är på väg upp igen, och vi har börjat lyckas bra med exponeringarna och få bukt med oro som kommit över oss.
Det är så jag föreställer mig att det kommer vara på den här resan. Lite som zickzack-stygn där det går upp och ner om och om igen. Men där stygnen mer och mer går över till raksöm. Dvs svackorna blir inte lika djupa, och ångesten mindre och mindre kraftfull. Fin liknelse va... ;-) Kom inte på någon bra, hoppas ni förstår hur jag menar.
Nu ska jag göra min yoga, och försöka tänka possitiva tankar om dagens utmaningar. =)
Trött...
Just nu är jag trött på att behöva kämpa och jobba för sådant som borde vara en naturlig del av livet. Idag stressar jag upp mig för att det kommer hit en tjej och klipper barnen. Borde vara en helt positiv grej, men inte för mig. Jag tycker såklart att det känns jättejobbigt att ha en främmande människa i mitt hem...
Jag har precis gjort min yoga, och nu känns det mer överkomligt än innan i alla fall. Hoppas det ska gå bra trots mina katastroftankar.
Ikväll får vi besök, mannens bror med familj. Det är oxå oroande just nu. Jag tycker mycket om dem, men de är ganska intensiva om man säger så...
Jag har svårt att hitta tillbaka till mina rutiner efter mammas sjukdom, som rev upp min stora skräck när jag får ångest. Men jag vet att det bästa är att inte ge efter för känslan att gömma mig hemma, utan fortsätta mitt arbete som faktiskt började ge effekt.
Landar
Efter den här veckan känner jag mig både trött och ledsen. Men jag antar att kropp och själ behöver landa lite. Imorse efter yogan började jag plötsligt gråta när jag duschade. Jag brukar aldrig göra det nästan.
Kanske var det spänningar som släppte jag hoppas det. För första gången sedan mamma blev sjuk så tog jag mig ut på promenad. Det blev en yr promenad med ångesten som sällskap. Nu vill jag hitta tillbaka till känslan jag hade för 1,5 vecka sedan. Då kände jag mig glad, nästan ångestfri och pigg.
Nu ser vi framåt. En veckas semester, mamma är hemma igen och ångesten SKA utrotas!!! ;-) Ny vecka, nya möjligheter.
Motarbetad...
För min mamma blev akut sjuk, och jag fick slänga mig iväg i pyamas och barfota(men skor såklart) för att ordna med ambulans och hålla henne under uppsikt innan de hann fram. Min 11-åring höll ställningarna hemma och ringde mannen som kom hem till dem. Det hade varit lite bökigt och olämpligt att få med den magsjuke 3-åringen...
Gårdagen gick sedan åt till oro och telefonsamtal fram och tillbaka. Jag sitter ju i "magsjukekarantän" och litar inte på att ångesten sköter sig en heldag under stress på ett sjukhus, så jag tog telefonjouren. Lillasyster och pappa höll mig uppdaterad och jag höll resten av nära och kära uppdaterade. Nu är läget stabilt och svaren från hjärnröntgen visade ingen stroke eller tumör, som de först misstänkt. Det känns skönt, men nu väntar nog en hel del livsstilsförändringar för min mor. Hon är både överviktig, hade fått högt blodtryck och jobbar 12 h/dag. Så min gissning är att de säger varva ner, lägg om kosten, börja motionera och ta hand om dig själv. Hoppas de säger det iaf, så hon slipper fler dagar som gårdagen!!!
Mycket ångest och tankar dök upp inatt, och jag tog beslutet att det är dags att ta nästa steg mot en bättre hälsa. Saker jag redan tagit tag i och fått till vana är: morgonyoga och dagliga promenader.
Nu ökar jag med sund mat och mer motion. Varannan promenad med stavar och två zumbapass/vecka. Jag behöver även bättra på exponeringsövningarna, där är jag fortfarande väldigt feg. Ska, ska, ska få bort agorafobin!!!
Jag pratade med min moster igår, vilket inte händer så ofta. Hon bor inte i samma stad så vi ses bara på kalas typ. Men igår vart vi sittandes i närmare en timme i telefonen. Först angående mamma, sedan kom vi av någon anledning in på psykisk ohälsa. Jag gjorde precis det som jag har så svårt för, men fått lära mig att jag ska. Jag berättade att jag har fått paniksyndrom med agorafobi, och om skräcken för medicin och medicinska yogan.
Vad tror ni min moster sade? Inte att jag var ett pucko som jag alltid tror att folk ska tycka, Utan hon berättade att hon haft depression, och hon har oxå medicinskräck och hon lyckades komma igen med hjälp av kbt!!! Det slutade med att vi hade massor gemensamt, utan att vetat om det. Efter det samtalet kände jag ännu mer att jag är på rätt väg. Att jag kommer må bra igen, om jag bara fortsätter jobba. Trots motgångar som sker omkring mig.
Tänk vad vanligt det är att människor mår dåligt! Jag har sedan jag börjat prata lite mer öppet om det, fått massor av berättelser från sådana som jag aldrig kunnat ana mår/mått psykiskt dåligt. Vi som har detta måste våga öppna oss, då finns så mycket stöd att få.
Ett steg fram och två tillbaka...
Efter min fantastiskt sköna men lite väl aktiva helg kom vardagen som en ångvält i måndags... Måndag, tisdag och onsdag fick jag skäll från chefer för saker som inte jag orsakat, eller har med att göra. Tidigare har jag bara tagit sådant och burit det inom mig. Nu sade jag ifrån, och det var jobbigt för konflikträdda mig...
Men jag blev arg,(något jag sällan blir) för dels vet de varför jag nyligen var sjukskriven, det är oproffsigt att ta ut din stress på personalen och vad har de för rätt att sabotera det jobb jag gör för att bli frisk!!!??? Men jag förstår mer och mer vad min doktor menar med att jag kommer inte bli frisk så länge jag jobbar kvar där...
Resultatet av det här och förmodligen trötthet efter helgens tempo har gjort att jag haft en del ångest på jobbet och svårt att slappna av och sova. Blä, att det ska vara så känsligt.
Dessutom fick minstingen kräksjukan i onsdags. Han var riktigt dålig och kräktes i 9 timmar. Hoppas resten av familjen klarar oss.(det känns i det närmsta omöjligt...) För nästa vecka är det sportlov, och då har jag tagit semester. Då vill vi kunna njuta av ledigheten, leka med barnen och jobba på att må bra igen!
Kalasande
Idag har det varit en aktiv dag. Jag började dagen med en orosklump i magen, men valde att ignorera den så gott det gick. Efter yogan tog vi tag i storstädning av huset, och sedan kalas för minstingen. Jag var orolig, för jag har de senaste gångerna haft svårt att slappna av. Men idag hade jag trevligt och satt ner och pratade med släkt och vänner.
Efter kalaset tog jag och lillasyster en långpromenad. Solen hade gått ner, men det var ändå jätteskönt ute. Avslutade promenaden med att handla, utan jobbig ångest. Bara lite och hanterbar ångest.
Den här helgen har jag mått så bra, varit pigg och glad. Men istället för att slappna av och njuta, tänker jag att när kommer bakslaget. Straffet för att jag mått bra... Antar att även det är en automatisk negativ tanke...
Lite kreativ
Idag skrotar jag runt osminkad i raggsockor, har inte ens borstat tänderna kom jag på nu... ;-) det är skönt med sådana dagar ibland. Imorgon ska vi ha kalas här, och då blir det lite mer ansträngt... Det är jobbigt med folk överallt, även om det är nära och kära.
Kreativ har jag varit i alla fall. En onepiece har jag sytt på beställning, i stl 98. Ett par mysbyxor och en tröja till minstingen har det oxå blivit. Sedan gjorde jag en massa "tråksömnad" gardiner, påslakanset och kuddfodral. (i molntyger) De sista var till minstingens nya rum. Jag pysslade oavbrutet mellan kl 10-20!!! Min ork brukar ta slut betydligt snabbare än så!
Jag är lite orolig att jag får ett bakslag efter denna maratonpyssling... Hoppas inte! Det är så härligt med dagar då man känner sig som innan ångesten. Igår var en sådan.
Helt ok dagar
Torsdag och fredag har varit ganska bra dagar. Lite ångest efter lunch på jobbet, men inte riktiga attacker. Handlade mat utan ångest i torsdags, och det vet jag inte när det hände sist. Dessutom var det vid kl 17, och inte helt lugnt i affären. Nu var inte minstingen med, och då är det lite enklare att handla. Men jag ser det ändå som en seger! :-)
I torsdags var det exakt tre år sedan min ångest bröt ut. Jag har haft det i två omgångar i mitt liv tidigare. Då valde jag medicin som behandling. Den här gången ska jag göra allt för att klara det utan. Jag har en ask tabletter i skåpet, men som det känns nu kommer jag inte använda dem. Jag gillar inte att ta medicin, eller jag får ångest av tanken... Medicinsk yoga, meditation, motion, kbt och exponeringsövningar är vad jag väljer att behandla mig med. Om jag av någon anledning börjar må mycket sämre, så kommer jag såklart överväga medicin. Men har förmånen att få bra hjälp från vc i mitt ångestprojekt.
När jag började med yoga kunde jag vidga min bröstkorg 3 cm. (skillnaden mellan utandning och fulla lungor) tjejer ska ha 8-10. Men när man typ hyperventilerar och andas korta andetag som man gör när man har mycket ångest, så vidgas inte bröstkorgen som den ska. Det är ett mått för att mäta hur mycket ångest man bär på.
När jag yogat i två månader var mitt mått 6cm, och nu har det snart gått 2 månader till. Det ska bli kul att höra vad måttet är nästa gång. Medicinsk yoga bygger på andningen, och tanken att kan man kontrollera andningen kan man kontrollera kroppen. Man får ett skönt lugn i kroppen efter och under passen. Och alla som har ångest vet ju hur skönt det är när oron och spänningarna försvinner en stund.
När jag började yoga mådde jag mycket sämre en period. Men sjukgymnasten försäkrade mig om att det var possitivt, att det visade att yogan har effekt på mig. Gammal ångest och spänningar rensas ut, och det märker man av. Precis som man ofta mår sämre i början om man väljer medicin. Nu är jag glad att jag orkade stå ut! Och hoppas att det till slut ska leda till att ångesten försvinner. Precis som den gjorde efter de två första omgångarna med ångest!
Det blev ett lite rörigt inlägg skrivet på telefonen. Många tankar som kommer på natten...
En sak jag vill tipsa om, om man har svårt att sova är spikmatta. Vidrigt de första gångerna. Men sedan hjälper det faktiskt. Jag hade otroligt svårt att sova, och kan fortfarande vakna på natten med rusande hjärta och ångestklump i magen. (det hände varje natt tidigare) Och då lägger jag mig på spikmattan i sängen, gör andningsövningar och kroppen slappnar av och somnar om. Både yogan och spikmattan var sådant jag som teoretiker var tveksam till. Nu har jag valt att acceptera att de funkar. Och lägger ingen energi på att fundera på hur och varför, kunskap om kroppens chakran och allt sådant överlåter jag till sjukgymnasten. ;-) doktorn sade även att spikmattan är bra vid ångest, just för att träna på att "stå ut", för det gör väldigt ont först för att sedan bli väldigt skönt. Lite som om man härdar ut en ångestattack.
Nu ska jag faktiskt lägga mig på spikmattan och försöka somna om. Trevlig helg!
Yes!
Ångesten var stark i väntrummet och första halvan av mötet med kuratorn. Men jag orkade härda ut, och det är en så skön känsla! Hon sade att hon ser många framsteg nu, det behöver jag verkligen få höra. Det är svårt att se framstegen hos sig själv. Jag tycker att jag står och stampar på samma ställe. Men det gör jag kanske inte. :-)
Nu känns det lite mer hoppfullt, och jag är motiverad till att jobba vidare.
Varför
Förväntansångest
Dagens utmaning
Dagens utmaning blev en tur med längdskidorna. Första för säsongen, inte långt och med kramp i fötterna men utan ångest. Mycket effektiv träning, hoppas på lite mer snö så spåren blir lite bättre.
Idag har ångesten valt att hålla sig borta, HÄRLIGT!!! Men så är det ganska ofta när jag inte är på jobbet.
Skönt trött i hela kroppen, nyduschad och klädd i mysbyxor ligger jag nu i soffan och tittar på Tv. Tänk vad enkelt det vore om alla dagar vore så här.
Det funkade.
Hemma igen.
Testar att blogga från iPhone. Då blir det lättare att uppdatera.
Puh, nu är vi hemma i tryggheten igen. Stora köpcentrum med mycket folk och långa köer är inte lätt just nu. I första affären var jag tom på väg ut. Tog bilnyckeln, och lämnade maken med plånbok och önskelista. När jag kom nästan till kassan blev jag arg på ångesten och valde att stanna kvar. Hoppas det betyder att jag är på väg åt rätt håll.
Resten av affärerna gick bättre, även om jag fick jobba med tankarna. Jag behöver åka till större affärer ofta så det här släpper.
När vi kom till mina föräldrar för att hämta barnen hade lilleman fått feber. :-( så min skidtur blev inställd. Jag har motion på recept(1 timme/dag) så jag får ge mig ut på en promenad istället. :-) inget sim lockar när snön yr och det blåser iskallt ute. Men det är skönt när det är gjort.
Utmaningarnas utmaning...
Så förhoppningsvis går det bra idag när vi kan fokusera på inköpen, att andas lugnt och tänka positiva tankar istället för de automatiska negativa som min kurator lärt mig upptäcka. Det är nämligen de rackarna som startar ångestattackerna. Jag har fått ett nytt Yoga program som jag kör, det gör att det pyser upp lite instängd gammal ångest. Men så var det med förra passet oxå, så jag hoppas det blir lindrigare den här gången. Kroppen har ju trots allt släppt ut en massa redan. =)
I fredags blev jag väldigt glad. Jag fick ett mail från min sjukgymnast angående stress/ångest/sömn-formulären jag fyllde i sist jag var hos henne. Det var drygt ett halvår sedan sist. Och jag visade bättre värden på alla områden. Det behövde jag verkligen höra, då jag har svårt att själv se förbättringen. Jag tycker mest att det är superjobbigt att inte ha kontroll på ångesten, nu när den kommer i attackform. Jag törs inte alls gå på möten, typ tandläkaren, frisören eller jobbintervjuer(vill byta jobb). De har förklarat att det är för att jag släppt på kontrollen, samt att ångesten ändrar skepnad när man frisknar till. Så jag hoppas att attackerna kommer att komma mer och mer sällan, bli svagare och svagare tills jag törs lita på att kunna kontrollera dem även i "skarpt läge".
Det har varit en svacka med köpstopp och motion, det är svårt att hinna allt när man jobbar heltid. Men jag försöker verkligen, för jag mår ju så mycket bättre av motion. Just nu är det liiite väl kallt för mina promenader, -20c. Hoppas våren kommer snart, med ljusa fina kvällar. Då tror jag det kommer kännas lättare att komma ut, än när det är bäcksvart och kallt. =)
Nu är det dags att springa igenom duschen, och sedan iväg på dagens exponeringsövningar. =)
