Trött...
Just nu är jag trött på att behöva kämpa och jobba för sådant som borde vara en naturlig del av livet. Idag stressar jag upp mig för att det kommer hit en tjej och klipper barnen. Borde vara en helt positiv grej, men inte för mig. Jag tycker såklart att det känns jättejobbigt att ha en främmande människa i mitt hem...
Jag har precis gjort min yoga, och nu känns det mer överkomligt än innan i alla fall. Hoppas det ska gå bra trots mina katastroftankar.
Ikväll får vi besök, mannens bror med familj. Det är oxå oroande just nu. Jag tycker mycket om dem, men de är ganska intensiva om man säger så...
Jag har svårt att hitta tillbaka till mina rutiner efter mammas sjukdom, som rev upp min stora skräck när jag får ångest. Men jag vet att det bästa är att inte ge efter för känslan att gömma mig hemma, utan fortsätta mitt arbete som faktiskt började ge effekt.
