Utmaningarnas utmaning...
Idag ska jag utmana min ångest ordentligt, och känner mig redan orolig. (såklart) Jag och maken ska till stora staden och köpa presenter till två födelsedagsbarn. För mig är det en utmaning på flera plan. Dels att åka 4 mil hemifrån, mycket folk, stå i köer och gå runt på köpcentrum. Men jag VILL och jag SKA klara detta!!! Vi har ordnat barnvakt, så vi slipper stressa runt med den vilda minstingen i affärerna iaf. "skönt" Han är inne i en härlig trots och i affärer blir han "galen", springer, skriker och bär sig allmänt illa åt. När man som jag redan jobbar med ångest i dessa situationerna, så känns det otroligt jobbigt.
Så förhoppningsvis går det bra idag när vi kan fokusera på inköpen, att andas lugnt och tänka positiva tankar istället för de automatiska negativa som min kurator lärt mig upptäcka. Det är nämligen de rackarna som startar ångestattackerna. Jag har fått ett nytt Yoga program som jag kör, det gör att det pyser upp lite instängd gammal ångest. Men så var det med förra passet oxå, så jag hoppas det blir lindrigare den här gången. Kroppen har ju trots allt släppt ut en massa redan. =)
I fredags blev jag väldigt glad. Jag fick ett mail från min sjukgymnast angående stress/ångest/sömn-formulären jag fyllde i sist jag var hos henne. Det var drygt ett halvår sedan sist. Och jag visade bättre värden på alla områden. Det behövde jag verkligen höra, då jag har svårt att själv se förbättringen. Jag tycker mest att det är superjobbigt att inte ha kontroll på ångesten, nu när den kommer i attackform. Jag törs inte alls gå på möten, typ tandläkaren, frisören eller jobbintervjuer(vill byta jobb). De har förklarat att det är för att jag släppt på kontrollen, samt att ångesten ändrar skepnad när man frisknar till. Så jag hoppas att attackerna kommer att komma mer och mer sällan, bli svagare och svagare tills jag törs lita på att kunna kontrollera dem även i "skarpt läge".
Det har varit en svacka med köpstopp och motion, det är svårt att hinna allt när man jobbar heltid. Men jag försöker verkligen, för jag mår ju så mycket bättre av motion. Just nu är det liiite väl kallt för mina promenader, -20c. Hoppas våren kommer snart, med ljusa fina kvällar. Då tror jag det kommer kännas lättare att komma ut, än när det är bäcksvart och kallt. =)
Nu är det dags att springa igenom duschen, och sedan iväg på dagens exponeringsövningar. =)
Så förhoppningsvis går det bra idag när vi kan fokusera på inköpen, att andas lugnt och tänka positiva tankar istället för de automatiska negativa som min kurator lärt mig upptäcka. Det är nämligen de rackarna som startar ångestattackerna. Jag har fått ett nytt Yoga program som jag kör, det gör att det pyser upp lite instängd gammal ångest. Men så var det med förra passet oxå, så jag hoppas det blir lindrigare den här gången. Kroppen har ju trots allt släppt ut en massa redan. =)
I fredags blev jag väldigt glad. Jag fick ett mail från min sjukgymnast angående stress/ångest/sömn-formulären jag fyllde i sist jag var hos henne. Det var drygt ett halvår sedan sist. Och jag visade bättre värden på alla områden. Det behövde jag verkligen höra, då jag har svårt att själv se förbättringen. Jag tycker mest att det är superjobbigt att inte ha kontroll på ångesten, nu när den kommer i attackform. Jag törs inte alls gå på möten, typ tandläkaren, frisören eller jobbintervjuer(vill byta jobb). De har förklarat att det är för att jag släppt på kontrollen, samt att ångesten ändrar skepnad när man frisknar till. Så jag hoppas att attackerna kommer att komma mer och mer sällan, bli svagare och svagare tills jag törs lita på att kunna kontrollera dem även i "skarpt läge".
Det har varit en svacka med köpstopp och motion, det är svårt att hinna allt när man jobbar heltid. Men jag försöker verkligen, för jag mår ju så mycket bättre av motion. Just nu är det liiite väl kallt för mina promenader, -20c. Hoppas våren kommer snart, med ljusa fina kvällar. Då tror jag det kommer kännas lättare att komma ut, än när det är bäcksvart och kallt. =)
Nu är det dags att springa igenom duschen, och sedan iväg på dagens exponeringsövningar. =)
Kommentarer
Postat av: Jenny R
Herregud! Nu, när jag har läst igenom din blogg, är jag också helt stum! Shit... Vi är verkligen på samma plats i livet du och jag! Och vi startade våra bloggar samtidigt, jobbar med samma metoder och verkar ha likadana problem... Jag kommer absolut att följa dig!
Kram J
Postat av: G
Visst är det skumt. Dessutom blev jag sjukskriven den 28 november, och började jobba för fullt igen 2 januari. Jag är såklart ledsen att fler mår som jag, men samtidigt är det en tröst att veta att man inte är själv.
Jag skäms fortfarande över att ha detta, och känner mig ofta ensam med att känna ångest. (Även fast jag vet att det är väldigt vanligt)
Kram
Trackback
