Yes!
Ångesten var stark i väntrummet och första halvan av mötet med kuratorn. Men jag orkade härda ut, och det är en så skön känsla! Hon sade att hon ser många framsteg nu, det behöver jag verkligen få höra. Det är svårt att se framstegen hos sig själv. Jag tycker att jag står och stampar på samma ställe. Men det gör jag kanske inte. :-)
Nu känns det lite mer hoppfullt, och jag är motiverad till att jobba vidare.
Kommentarer
Trackback
