Bakslag
I min jakt på att må bra har jag haft/har ett bakslag sedan i tisdags. I tisdags em fick jag plötsligt två ångestattacker, efter att ha mått riktigt bra i två veckor. Den första kom på jobbet och jag härdade ut, den andra hos kuratorn och jag härdade ut i 30 minuter sedan bad jag att få gå hem.(fel taktik, och nu ska jag tillbaka på onsdag, då kommer vi inte avsluta innan) Jag blev så frustrerad och besviken, även om jag vet att det är två steg fram och ett tillbaka med den här sjukdommen. Efter en sådan dag tar det ett tag innan ångestnivån och spänningarna släpper i kroppen. Och det känner jag av fortfarande. Idag var vi på ett stort köpcenter, mycket folk och sonen började krångla. Då orkade jag inte hålla ångesten borta utan gav upp och gick ut. Helt fel taktik!!!
Men eftersom jag vet att det är fel sätt så stannade vi efter vägen hem och gick in i en större mataffär. Bara för att kroppen inte skulle få ett totalt flyktminne av större affärer. Oroar mig just nu mest för att gå på olika möten, har två nästa vecka. Hoppas det ska gå bra... Eller det SKA gå bra!!!
Innan jag började i terapin och med yogan så hade jag en konstant hög ångestnivå, och hade på något sätt lärt mig leva med den även om det var väldigt jobbigt. Men den var jag van vid och kunde hantera. Första månaden vart jag väldigt påverkad av yogan, yrsel,darrig och ångest. Enligt sjukgymnasten så är det allt man hållit inom sig som kommer ut, jag blev tex både arg och ledsen efter passen i början. Men sedan planade det ut, och jag får nu efter 2,5 månad ångestattacker i situationer där jag känner mig fast. Som möten, när jag står i kö eller liknande. Enligt sjukvården så är det ett bra tecken, det betyder att jag mellan attackerna faktiskt mår bra.(eller minder dåligt) Då är det "bara" att utsätta sig för detta gång på gång tills kroppen lärt sig att det är ofarligt.
Attackerna skrämmer mig fortfarande, trots att jag vet att de är ofarliga. Känslan där och då är ju inte att det är ofarligt precis. Så min utmaning just nu är att fortsätta yoga, motionera och framför allt slappna av och låta ångesten komma och försvinna utan att låta mig påverkas för mycket.
En sak kan jag i alla fall säga, jag är så trött på att släpa på detta handikapp att jag kommer INTE ge mig innan jag kan leva normalt igen! Och bloggen kommer vara min dagbok där jag kan se tillbaka och förhoppningsvis se mina framsteg. =) Jag ska komplettera terapi, yoga och motion med en bok som verkar bra "Ingen Panik" heter den. Det är någon form av självhjälpsbok, och jag kommer testa allt och först när jag testat allt kan jag överväga medicin. Jag tillhör sorten som tror att om man kan klara sig utan tabletter så är det bäst i längden.
Nu är det dags att packa ihop datorn och knäppa på tvn. Gladiatorerna, tror ni det är lika bra som jag minns det?
Men eftersom jag vet att det är fel sätt så stannade vi efter vägen hem och gick in i en större mataffär. Bara för att kroppen inte skulle få ett totalt flyktminne av större affärer. Oroar mig just nu mest för att gå på olika möten, har två nästa vecka. Hoppas det ska gå bra... Eller det SKA gå bra!!!
Innan jag började i terapin och med yogan så hade jag en konstant hög ångestnivå, och hade på något sätt lärt mig leva med den även om det var väldigt jobbigt. Men den var jag van vid och kunde hantera. Första månaden vart jag väldigt påverkad av yogan, yrsel,darrig och ångest. Enligt sjukgymnasten så är det allt man hållit inom sig som kommer ut, jag blev tex både arg och ledsen efter passen i början. Men sedan planade det ut, och jag får nu efter 2,5 månad ångestattacker i situationer där jag känner mig fast. Som möten, när jag står i kö eller liknande. Enligt sjukvården så är det ett bra tecken, det betyder att jag mellan attackerna faktiskt mår bra.(eller minder dåligt) Då är det "bara" att utsätta sig för detta gång på gång tills kroppen lärt sig att det är ofarligt.
Attackerna skrämmer mig fortfarande, trots att jag vet att de är ofarliga. Känslan där och då är ju inte att det är ofarligt precis. Så min utmaning just nu är att fortsätta yoga, motionera och framför allt slappna av och låta ångesten komma och försvinna utan att låta mig påverkas för mycket.
En sak kan jag i alla fall säga, jag är så trött på att släpa på detta handikapp att jag kommer INTE ge mig innan jag kan leva normalt igen! Och bloggen kommer vara min dagbok där jag kan se tillbaka och förhoppningsvis se mina framsteg. =) Jag ska komplettera terapi, yoga och motion med en bok som verkar bra "Ingen Panik" heter den. Det är någon form av självhjälpsbok, och jag kommer testa allt och först när jag testat allt kan jag överväga medicin. Jag tillhör sorten som tror att om man kan klara sig utan tabletter så är det bäst i längden.
Nu är det dags att packa ihop datorn och knäppa på tvn. Gladiatorerna, tror ni det är lika bra som jag minns det?
Kommentarer
Trackback
