rensapavinden

Dålig på att uppdatera bloggen precis som vanligt... Men livet rullar på här, och ångesten sköter sig helt ok. Jag hade en vecka efter att jag blev arbetsbefriad och studenten var avklarad, då jag "landade" och hade en hel del ångest. Detta var samtidigt som jag skulle på anställningsintervju, för jobbet jag inte ville ha. Jag bestämde mig för att tacka nej till intervjun. Inte optimalt, men jag mådde inte alls bra. Nu har det gått några veckor, och jag har fått vila, och börjar släppa det gamla jobbet mer och mer. Så jag HOPPAS och tror att jag ska klara intervjuer i framtiden. Jag kontaktade min kurator under den här veckan, och hon lugnade mig med att det var normalt med en reaktion efter all extrem stress och press. Även en "icke ångestbenägen" person hade förmodligen behövt landa och mått lite dåligt i samma situation, sade hon. Det lugnade mig och jag mådde bättre ganska omgående.

 

För att komma framåt gör jag minst en exponering varje dag, och tränar mer än innan. Jag har handlat själv, ett par gånger tex. På midsommarafton var vi på ett allmänt firande med ganska mycket folk och stoj. Det känns fantastiskt att inte ha ångest hela vägen dit och må dåligt och bara stå ut under själva firandet. Visst kände jag ett par gånger att det sög till i magen och gungade under fötterna, men kunde tänka att det är "bara" ångest. Och kroppen svarade possitivt på det. =)

 

Igår var vi i vår stuga(som vi hyrt ut) och grävde bort och planterade en ny syrenhäck tillsammans med grannarna där. Vi var borta i totalt 8timmar, och det var en väldigt skön känsla att klara av att vara med på sådant. Det var inte länge sedan min förväntansångest såg till att jag stannade hemma från allt sådant. Det blir en possitiv spiral när man väl börjar. Igår tex, så umgicks vi med trevliga grannar och man mår bra av det, passerade min farbrors gård på vägen hem. Han var ute, och vi blev inbjudna på kaffe och tårta. Man mår ännu lite bättre av att umgås lite med släkten. =) Åkte vidare för att lämna tillbaka släpkärran hos mina föräldrar, blev sittande hos dem och småpratade. Mår ytterligare lite bättre. Klockan var sent när vi rattade hemåt, och vi åkte via pizzerian och köpte kvällsmat, som vi sedan åt utan att tänka så mycket. 

 

För några månader sedan laddade jag med förväntansångest hela dagen innan en pizza. Sedan åt jag under ångest, och fick ångest efteråt... För ett halvår sedan åt jag inte pizza alls. Så visst händer det saker åt det possitiva hållet, även om jag inte alltid ser det själv. =) Hoppas det fortsätter bli bättre och bättre nu, så livet blir som vanligt igen.

 

Ha det bra!H