Klart.
Nu är kuratormötet avklarat, och det gick hur bra som helst. Ångest först, men släppte snabbt. Vi kom fram till att köra träffar som vanligt fram till semestern, sedan en träff i september. Hon tycker att jag kommit så långt att det snart är dags att stå på egna ben.
Både läskigt och skönt på samma gång. Nu ska vi jobba hårt med matexponering. Det är mitt jobbigaste... Men om jag klarar det, så blir jag såååå lycklig. Vill kunna äta normalt igen!!!
Kommentarer
Trackback
