På väg åt rätt håll igen?
Efter att ha gråtit mer eller mindre konstant i 2,5 vecka så är jag inte lika extremt ledsen över att förlora jobbet. Det som oroar mig är ekonomin, och det som gör att jag mår dåligt är en kollega på jobbet. Hen är erbjuden fortsatt anställning, och har ordentliga problem med attityden. Hen hade det redan innan, men nu har personen hittat ett sätt att växa genom att nedvärdera andra. och "leka" chef. Jag har fått kommentarer som att "De valde bort de psyksjuka"(1 veckas sjukskrivning pga stressrelaterad panikångest) "Jag förväntar mig att du jobbar 110% till sista sekund, då allt annat är dålig arbetsmoral" Blir du sjukskriven under perioden är du bra elak mot oss andra och saknar arbetsmoral" osv. osv... Sådana kommentarer gör dagarna på jobbet lååånga.
I måndags kom personen och var arg för ett mail hen läst i MIN mailbox... Inte ok att läsa andras mail kan jag tycka, men men... Jag vart att må så dåligt att jag kontaktade min kurator, för när jag kom hem bara skakade och grät jag. Det kändes då helt omöjligt att gå tillbaka till jobbet.(det hände en hel del mer där som jag inte har skrivit här) Min kurator anser dock att om jag blir sjukskriven nu, så blir det ett undvikande. Och de är ju inte bra. På måndag ska vi träffas, och då ska vi prata vidare om hur jag ska hantera allt. I en optimal värld klarar jag att härda ut till mitten av juli när allt ska vara klart.
Det har gått ok de sista dagarna, även om jag har en del ångestperioder under dagarna och inte klarar att äta där. Men det går åt rätt håll. Det som känns mest förnedrande är att jag tvingas delta vid alla möten med nya ledningen. Det känns inte roligt att lyssna på de nya förutsättningarna för dem som skall med... Men en sak som känns skön är att varken jag eller någon av de andra gillar nya chefen. Så i slutändan kanske jag haft "tur" som slipper henne som chef. Hoppas det är så. =)
Jag är väldigt stolt över en sak, jag har hållt godisstoppet trots all oro. Och nu efter en månad så visar vågen -3kg. Hoppas det försvinner några till innan studenten, för då vill jag gärna komma i någon klänning. Tanken har varit en ny Odd Molly, som jag älskar. Men den prislappen är lite hög nu när vi köpstoppar.
, Och köpstoppet håller jag hårt i. Säljer saker på nätet, och följer en strikt budget. Fortfarande drar maten iväg lite, men vi jobbar på det.
Eftersom jag är så orolig för att a-kassan ska ta tid på sig innan den kommer igång(och inte räcka till när den väl kommer), så har maken börjat jobba extra på helgerna. Det är jag sååå tacksam för, de pengarna går direkt in på sparkontot när de kommer i juni. Min snälla pappa har erbjudit sig att sponsra med 2000kr till studentfirandet, och systern att hjälpa till med lite hembakat bröd. Jag är så tacksam för att det finns sådana personer i min omgivning just nu. Pappa har dessutom sagt att han hjälper till om det blir ett glapp innan jag får pengar från a-kassan och behöver hjälp med räkningarna. <3 Nu har jag klarat mig själv sedan jag var 17år, och är nu 37. Så jag hoppas och tror att jag ska reda ut det själv, men det känns tryggt att det finns en backup OM jag inte lyckas.
Trevlig helg!
I måndags kom personen och var arg för ett mail hen läst i MIN mailbox... Inte ok att läsa andras mail kan jag tycka, men men... Jag vart att må så dåligt att jag kontaktade min kurator, för när jag kom hem bara skakade och grät jag. Det kändes då helt omöjligt att gå tillbaka till jobbet.(det hände en hel del mer där som jag inte har skrivit här) Min kurator anser dock att om jag blir sjukskriven nu, så blir det ett undvikande. Och de är ju inte bra. På måndag ska vi träffas, och då ska vi prata vidare om hur jag ska hantera allt. I en optimal värld klarar jag att härda ut till mitten av juli när allt ska vara klart.
Det har gått ok de sista dagarna, även om jag har en del ångestperioder under dagarna och inte klarar att äta där. Men det går åt rätt håll. Det som känns mest förnedrande är att jag tvingas delta vid alla möten med nya ledningen. Det känns inte roligt att lyssna på de nya förutsättningarna för dem som skall med... Men en sak som känns skön är att varken jag eller någon av de andra gillar nya chefen. Så i slutändan kanske jag haft "tur" som slipper henne som chef. Hoppas det är så. =)
Jag är väldigt stolt över en sak, jag har hållt godisstoppet trots all oro. Och nu efter en månad så visar vågen -3kg. Hoppas det försvinner några till innan studenten, för då vill jag gärna komma i någon klänning. Tanken har varit en ny Odd Molly, som jag älskar. Men den prislappen är lite hög nu när vi köpstoppar.
, Och köpstoppet håller jag hårt i. Säljer saker på nätet, och följer en strikt budget. Fortfarande drar maten iväg lite, men vi jobbar på det.
Eftersom jag är så orolig för att a-kassan ska ta tid på sig innan den kommer igång(och inte räcka till när den väl kommer), så har maken börjat jobba extra på helgerna. Det är jag sååå tacksam för, de pengarna går direkt in på sparkontot när de kommer i juni. Min snälla pappa har erbjudit sig att sponsra med 2000kr till studentfirandet, och systern att hjälpa till med lite hembakat bröd. Jag är så tacksam för att det finns sådana personer i min omgivning just nu. Pappa har dessutom sagt att han hjälper till om det blir ett glapp innan jag får pengar från a-kassan och behöver hjälp med räkningarna. <3 Nu har jag klarat mig själv sedan jag var 17år, och är nu 37. Så jag hoppas och tror att jag ska reda ut det själv, men det känns tryggt att det finns en backup OM jag inte lyckas.
Trevlig helg!
Kommentarer
Trackback
