Glad!!!

Vad härligt det känns när man lyckas med det man tänkt sig. Åkte de fyra milen till storstaden, kände oron i kroppen. Tänkte "falsklarm" som mantra. Hahaha, men det lugnar mig lite... När vi kom till sjukhuset tänkte jag tanken att be mannen gå in och handla på Apoteket, men bad honom och minstingen följa med istället. Och jag väntade ut ångestkänslan.

Sedan for vi vidare till en galleria där jag köpte tyg. Mycket stressad först, sedan gick det över. Jag tom åkte upp till öv efteråt och shoppade på bokrean. :-) Det blev en liten bonus.

Därifrån for vi på kalas. Jag trodde det skulle bli mannens syskon med familjer, och tyckte ändå det var jobbigt. Det visade sig vara massor med folk, och rörigt. Första impulsen var att vända i hallen, och skylla på huvudvärk eller liknande. Men jag bet ihop och gick in. Det var lite jobbigt först, men efter någon halvtimme släppte det. och vi var kvar i nästan 3 timmar.

Så idag har jag nästan känt mig som innan ångesten. (förutom ångesten i början av varje moment) Skönt, jag vill vara lugn och trygg igen!!!


Månadsbudget

Jag hittade en månadsbudget som lyxfällan har som app. Så jag lade upp månadens utgifter där. Den här månaden är tuff ekonomiskt. Elräkning, ett av huslånen som vi betalar per kvartal, dottern har slutspurt på sitt körkort plus alla andra kostnader vi har. Dessutom har vi varit hemma med sjuka barn en massa den här lönen.

Vi hade en period då vi båda blev arbetslösa, och bodde för dyrt. Då drog vi på oss en del småkrediter, och de är väldigt irriterade att behöva betala på varje månad. Men det är som det är nu. Men då jag satsade alla extrapengar på att få bort krediterna, hade vi allt för dålig buffert i höstas när livet krisade lite. Jag blev sjukskriven, hunden blev kroniskt sjuk, dottern började med körkortet, jul och alla barnens födelsedagar har gjort stora hål i ekonomin. Så efter den här månaden hoppas jag på att vi håller oss friska och får fulla löner, att dottern klarar körkortet och att mannen får löneökningen han förhandlar om. Då kommer vi inte satsa hela överskottet på amortering utan bygga buffert också. För det var otäckt att se räkningarna komma och inte veta om fk skulle betala ut något den månaden. Därför vill vi ha en trygghet på banken!!!

Men den här månaden ser vår budget ut så här.


Trött...

Just nu är jag trött på att behöva kämpa och jobba för sådant som borde vara en naturlig del av livet. Idag stressar jag upp mig för att det kommer hit en tjej och klipper barnen. Borde vara en helt positiv grej, men inte för mig. Jag tycker såklart att det känns jättejobbigt att ha en främmande människa i mitt hem...

Jag har precis gjort min yoga, och nu känns det mer överkomligt än innan i alla fall. Hoppas det ska gå bra trots mina katastroftankar.

Ikväll får vi besök, mannens bror med familj. Det är oxå oroande just nu. Jag tycker mycket om dem, men de är ganska intensiva om man säger så...

Jag har svårt att hitta tillbaka till mina rutiner efter mammas sjukdom, som rev upp min stora skräck när jag får ångest. Men jag vet att det bästa är att inte ge efter för känslan att gömma mig hemma, utan fortsätta mitt arbete som faktiskt började ge effekt.


Landar

Efter den här veckan känner jag mig både trött och ledsen. Men jag antar att kropp och själ behöver landa lite. Imorse efter yogan började jag plötsligt gråta när jag duschade. Jag brukar aldrig göra det nästan.

Kanske var det spänningar som släppte jag hoppas det. För första gången sedan mamma blev sjuk så tog jag mig ut på promenad. Det blev en yr promenad med ångesten som sällskap. Nu vill jag hitta tillbaka till känslan jag hade för 1,5 vecka sedan. Då kände jag mig glad, nästan ångestfri och pigg.

Nu ser vi framåt. En veckas semester, mamma är hemma igen och ångesten SKA utrotas!!! ;-) Ny vecka, nya möjligheter.


Ett steg fram och två tillbaka...

Efter min fantastiskt sköna men lite väl aktiva helg kom vardagen som en ångvält i måndags... Måndag, tisdag och onsdag fick jag skäll från chefer för saker som inte jag orsakat, eller har med att göra. Tidigare har jag bara tagit sådant och burit det inom mig. Nu sade jag ifrån, och det var jobbigt för konflikträdda mig...

Men jag blev arg,(något jag sällan blir) för dels vet de varför jag nyligen var sjukskriven, det är oproffsigt att ta ut din stress på personalen och vad har de för rätt att sabotera det jobb jag gör för att bli frisk!!!??? Men jag förstår mer och mer vad min doktor menar med att jag kommer inte bli frisk så länge jag jobbar kvar där...

Resultatet av det här och förmodligen trötthet efter helgens tempo har gjort att jag haft en del ångest på jobbet och svårt att slappna av och sova. Blä, att det ska vara så känsligt.

Dessutom fick minstingen kräksjukan i onsdags. Han var riktigt dålig och kräktes i 9 timmar. Hoppas resten av familjen klarar oss.(det känns i det närmsta omöjligt...) För nästa vecka är det sportlov, och då har jag tagit semester. Då vill vi kunna njuta av ledigheten, leka med barnen och jobba på att må bra igen!


Kalasande

Idag har det varit en aktiv dag. Jag började dagen med en orosklump i magen, men valde att ignorera den så gott det gick. Efter yogan tog vi tag i storstädning av huset, och sedan kalas för minstingen. Jag var orolig, för jag har de senaste gångerna haft svårt att slappna av. Men idag hade jag trevligt och satt ner och pratade med släkt och vänner.

Efter kalaset tog jag och lillasyster en långpromenad. Solen hade gått ner, men det var ändå jätteskönt ute. Avslutade promenaden med att handla, utan jobbig ångest. Bara lite och hanterbar ångest.

Den här helgen har jag mått så bra, varit pigg och glad. Men istället för att slappna av och njuta, tänker jag att när kommer bakslaget. Straffet för att jag mått bra... Antar att även det är en automatisk negativ tanke...


Lite kreativ

Idag skrotar jag runt osminkad i raggsockor, har inte ens borstat tänderna kom jag på nu... ;-) det är skönt med sådana dagar ibland. Imorgon ska vi ha kalas här, och då blir det lite mer ansträngt... Det är jobbigt med folk överallt, även om det är nära och kära.

Kreativ har jag varit i alla fall. En onepiece har jag sytt på beställning, i stl 98. Ett par mysbyxor och en tröja till minstingen har det oxå blivit. Sedan gjorde jag en massa "tråksömnad" gardiner, påslakanset och kuddfodral. (i molntyger) De sista var till minstingens nya rum. Jag pysslade oavbrutet mellan kl 10-20!!! Min ork brukar ta slut betydligt snabbare än så!

Jag är lite orolig att jag får ett bakslag efter denna maratonpyssling... Hoppas inte! Det är så härligt med dagar då man känner sig som innan ångesten. Igår var en sådan.


Helt ok dagar

Torsdag och fredag har varit ganska bra dagar. Lite ångest efter lunch på jobbet, men inte riktiga attacker. Handlade mat utan ångest i torsdags, och det vet jag inte när det hände sist. Dessutom var det vid kl 17, och inte helt lugnt i affären. Nu var inte minstingen med, och då är det lite enklare att handla. Men jag ser det ändå som en seger! :-)

I torsdags var det exakt tre år sedan min ångest bröt ut. Jag har haft det i två omgångar i mitt liv tidigare. Då valde jag medicin som behandling. Den här gången ska jag göra allt för att klara det utan. Jag har en ask tabletter i skåpet, men som det känns nu kommer jag inte använda dem. Jag gillar inte att ta medicin, eller jag får ångest av tanken... Medicinsk yoga, meditation, motion, kbt och exponeringsövningar är vad jag väljer att behandla mig med. Om jag av någon anledning börjar må mycket sämre, så kommer jag såklart överväga medicin. Men har förmånen att få bra hjälp från vc i mitt ångestprojekt.

När jag började med yoga kunde jag vidga min bröstkorg 3 cm. (skillnaden mellan utandning och fulla lungor) tjejer ska ha 8-10. Men när man typ hyperventilerar och andas korta andetag som man gör när man har mycket ångest, så vidgas inte bröstkorgen som den ska. Det är ett mått för att mäta hur mycket ångest man bär på.

När jag yogat i två månader var mitt mått 6cm, och nu har det snart gått 2 månader till. Det ska bli kul att höra vad måttet är nästa gång. Medicinsk yoga bygger på andningen, och tanken att kan man kontrollera andningen kan man kontrollera kroppen. Man får ett skönt lugn i kroppen efter och under passen. Och alla som har ångest vet ju hur skönt det är när oron och spänningarna försvinner en stund.

När jag började yoga mådde jag mycket sämre en period. Men sjukgymnasten försäkrade mig om att det var possitivt, att det visade att yogan har effekt på mig. Gammal ångest och spänningar rensas ut, och det märker man av. Precis som man ofta mår sämre i början om man väljer medicin. Nu är jag glad att jag orkade stå ut! Och hoppas att det till slut ska leda till att ångesten försvinner. Precis som den gjorde efter de två första omgångarna med ångest!

Det blev ett lite rörigt inlägg skrivet på telefonen. Många tankar som kommer på natten...

En sak jag vill tipsa om, om man har svårt att sova är spikmatta. Vidrigt de första gångerna. Men sedan hjälper det faktiskt. Jag hade otroligt svårt att sova, och kan fortfarande vakna på natten med rusande hjärta och ångestklump i magen. (det hände varje natt tidigare) Och då lägger jag mig på spikmattan i sängen, gör andningsövningar och kroppen slappnar av och somnar om. Både yogan och spikmattan var sådant jag som teoretiker var tveksam till. Nu har jag valt att acceptera att de funkar. Och lägger ingen energi på att fundera på hur och varför, kunskap om kroppens chakran och allt sådant överlåter jag till sjukgymnasten. ;-) doktorn sade även att spikmattan är bra vid ångest, just för att träna på att "stå ut", för det gör väldigt ont först för att sedan bli väldigt skönt. Lite som om man härdar ut en ångestattack.

Nu ska jag faktiskt lägga mig på spikmattan och försöka somna om. Trevlig helg!


Yes!

Ångesten var stark i väntrummet och första halvan av mötet med kuratorn. Men jag orkade härda ut, och det är en så skön känsla! Hon sade att hon ser många framsteg nu, det behöver jag verkligen få höra. Det är svårt att se framstegen hos sig själv. Jag tycker att jag står och stampar på samma ställe. Men det gör jag kanske inte. :-)

Nu känns det lite mer hoppfullt, och jag är motiverad till att jobba vidare.


Varför

Varför skrivs alla stycken i texten nedan ihop? Det blir ju superdrygt att läsa...!!!

Dagens utmaning

Dagens utmaning blev en tur med längdskidorna. Första för säsongen, inte långt och med kramp i fötterna men utan ångest. Mycket effektiv träning, hoppas på lite mer snö så spåren blir lite bättre.

Idag har ångesten valt att hålla sig borta, HÄRLIGT!!! Men så är det ganska ofta när jag inte är på jobbet.

Skönt trött i hela kroppen, nyduschad och klädd i mysbyxor ligger jag nu i soffan och tittar på Tv. Tänk vad enkelt det vore om alla dagar vore så här.


Hemma igen.

Testar att blogga från iPhone. Då blir det lättare att uppdatera.

Puh, nu är vi hemma i tryggheten igen. Stora köpcentrum med mycket folk och långa köer är inte lätt just nu. I första affären var jag tom på väg ut. Tog bilnyckeln, och lämnade maken med plånbok och önskelista. När jag kom nästan till kassan blev jag arg på ångesten och valde att stanna kvar. Hoppas det betyder att jag är på väg åt rätt håll.

Resten av affärerna gick bättre, även om jag fick jobba med tankarna. Jag behöver åka till större affärer ofta så det här släpper.

När vi kom till mina föräldrar för att hämta barnen hade lilleman fått feber. :-( så min skidtur blev inställd. Jag har motion på recept(1 timme/dag) så jag får ge mig ut på en promenad istället. :-) inget sim lockar när snön yr och det blåser iskallt ute. Men det är skönt när det är gjort.


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0